Piteå stad 1898

Bland gator och gränder - husen på Häggholmen

 

Basutställningen Piteå stad 1898, rymmer bland annat en stor modell av Häggholmen, ön dit staden flyttades 1667 och där stadens centrum fortfarande ligger. Den är en autentisk rekonstruktion av hur den traditionella trästaden såg ut före förra sekelskiftet, långt innan den stora stadsomvandlingen satte in. Modellen baseras på Victor Åbergs stadskarta från 1898 samt äldre fotografier.

 

Tre platser - tre skeden i Piteås historia

Piteå har genom historien flyttats två gånger. Älven har dock bundit dessa tre platser till varandra. Varje plats har legat alldeles i anslutning till vattnet som varit både transportled och en källa till föda. Utställningen Tre platser berättar historien om dessa tre centralplatser.

 

Gamla Kyrkbyn i Långnäs

Platsen var en av de första centralplatserna i det medeltida Norra Botten. På 1300-talet låg platsen vid en havsvik. Fastän den på grund av landhöjningen för länge sedan förlorat kontakten med vattnet, är det även för dagens besökare lätt att förstå att detta var ett gynnsamt läge för att anlägga en hamn. Vattenytan låg vid denna tid omkring åtta meter högre än idag.

 

 

Öjebyn

Under första hälften av 1400-talet flyttas centralplatsen till Öjebyn. Namnet är en troligen en försvenskning av pitemålets ”Åijboijn”, vilket betyder något i stil med ”Byn på ön”. Anledningen till flytten var dels att landhöjningen gjort hamnen obrukbar och dels en brand som ödelade större delen av bosättningen.

 

 

Häggholmen

Efter en förödande brand år 1666 aktualiserades återigen problemet med landhöjningen. När staden anlades i Öjebyn fanns det flera segelvägar in till kyrkan. Vid tiden för branden var det svårt att segla nära nog för att vara praktiskt. Flera förslag gavs på nya platser för staden. Kunglig Maj:t beslutade att staden skulle flyttas till Kåge i Västerbotten. Piteborna fick efter många turer detta beslut upphävt och fick istället tillstånd att bebygga en ö i den då yttre skärgården: Häggholmen. Den nuvarande stadskärnan utmärker ännu öns ungefärliga gränser.

 

 

Haraholmen

Under 1960-talet blev det återigen aktuellt att se sig om efter ny hamnplats, då landhöjningen gjorde det allt svårare att nå Piteå med större skepp och båtar. Lösningen blev att behålla staden på sin plats och flytta industrihamnen till Haraholmen. Staden var då sedan mer än 40 år landfast, sedan ön vuxit ihop med den så kallade Kyrkmalmen.

 

 

I utställningen får du veta mer om hur livet på varje plats tedde sig.